dear

skriver, använder det som terapi. Skriver dock inte rätt saker, ett engelska tal ska hållas på fredag, en samhälls inlämning och instuderinsfrågor till historia b ska vara klara på måndag. Men det är så svårt när det känns som om hela ens hjärta är sönder fast ändå helt. När det värker på samma gång som det är tomt. När man har lust att skrika så högt man kan, slå något hårt, men inte har krafterna till det. Känner att varenda minut endast är till för att slösa, tillbringar dagarna i min säng, borde känna trygghet. Men det gör jag inte. jag känner inget. det är bara tomt och jag hatar mig själv för den jag blivit.... vedemodig.. väntar bara på något, något som nog inte kommer att komma. väntar på något, bara något just nu. Det tar emot nästan hela tiden, förutom när det är som vanligt, fast även då är det inte rätt, det är förändrat. allt.

Inga kommentarer: