du & han

Du sitter och tittar på tv, vi småpratar, du var och hälsade på honom idag. Du sa att det finns hopp, att du kände det när du tog honom i handen, senare på kvällen berätta pappa att läkaren säger att det inte finns hopp, fastän han är vaken nu. Allt i huset påminner om honom, till och med färgen på väggarna, ljusblå. Idag när du städade hade du på Eric Clapton på högsta volym, för det var hans favoritsångare, du ställde fram två koppar till frukost bara för att påminna dig själv om att det var bara en som skulle äta frukost idag. Du sa att hans hand var varm och att du kände hur han kände att du var där, senare berättar pappa att hans hand var kall och död fastän han är vid liv. Ditt, hans ena barnbarn ska bli pappa nu, när han försökte berätta det idag på sjukhuset hade han inte lyssnat, inte förstått, man hade bara hört pippet från hans hjärtslag, dem var få.
På hans säng har du lagt ut hans nattskjorta i siden, den som han fick av mig, mamma och pappa när han fyllde åttio, det är nio år sen nu.
läkaren förklarade två gånger vad som var felet, han sa att han inte kommer hem mer, pappa sa detsamma, men ändå så säger du att du inte behöver handla mycket mat denna veckan, men nästa då han kommer hem blir det till att storhandla. Du funderar redan över vad du ska köpa honom i julklapp fastän vi alla vet att han inte kommer finnas då. Jag vill hälsa på, sitta bredvid dig och hålla dig i handen medans du håller hans, men jag tror inte jag klarar av det.
Jag tyckte illa om honom ibland, ganska ofta på senare dag, han hade blivit kall tyckte jag, jag förstod inte att det var sjukdomen, men jag älskar honom, han är min farfar. Det gör ont att se dig lida, se dig vänta uppe på kvällen, i hop om att han ska komma hem snart, det gör ont att se att du slutat äta, för du tänker för mycket på annat. Gör ont att se att du ser honom i pappa, hela tiden. Jag ska hålla din hand när vi ses nästa gång.